känslor...

Idag har på många sätt varit en mysig dag.
Solen har varit framme,vi har varit en snabb sväng på näset och dessutom träffat Emma som jag inte sett på över 2år.
Tänk så mycket som händer när man tänker efter.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det verkade som att hon och Neo kom bra överens :) Neo lyckades nog flirta in sig lite hos henne iaf :) Men jag menar, vem kan egentligen motstå det charmtrollet :)

När vi satt och pratade mellan tuggorna och mellan Neos inlägg så kom vi in på ett relativt känsligt ämne 0ch just nu känner jag bara att jag behöver skriva av mig... Så sluta läsa nu om du inte vill läsa om tråkigheter, men nu gnäller denna mamman lite.

Ämnet som vi kom in på var sommaren 2006, som nog var en av de jobbigaste somrarna EVER för både Emma och Mig.
I Maj så dog Emmas barndomsvän och en kompis till mig och ungefär en månad senare så dog min mamma. Vi prtade inte om det så länge men jag känner att just nu när jag är gravid och alla hormoner är där dom inte ska vara så påverkade det nog mig mer än vad det skulle gjort annars...
stod rätt upp och ner innan och tårarna bara rann ner för mina kinder.. Samtidigt som det var skönt så käns det konstigt. I år är det verkligen 5 år sedan och visst, många har förlorat mammor oh pappor men detta är MIN saknad, detta är hur jag känner, alla känner inte likadant och det jag tycker är mest jobbigt är att hon aldrig fick träffa Alicia eller Neo och inte heller Lillebu <3

Känns som att jag och mina känslor kommer gå och lägga oss tidigt idag för jag bara känner att det har påverkat mig mycket idag.
Mycket mer än vad det borde ha gjort egentligen, men det är säkert bara för att jag är gravid. Men ibland måste man ju få gnälla av sig.
Jag saknar hennes doft,hennes skratt och ibland känner jag bara att jag behöver hennes råd.
Ibland vill jag bara kunna ringa och säga: Tja morsan, vad gör du?
Innan hon dog så hade vi så mycket vi skulle göra, hon och jag.
Jag hade precis kommit upp i åldern så vi kunde lägga mor och dotter rollerna lite åt sidan och vara mer kompisar. Kunna ta en fika, fixa naglarna tillsammans och gå och shoppa. Men det hann vi inte.

JAG SAKNAR HENNE OCH ÖNSKAR VI HUNNIT MED DET VI ALDRIG HANN <3


Tror jag gör bäst i att bara lägga ner för dagen, dra täcket över huvudet och bara glömma allt runt omkring.
Hoppas din söndag inte varit lika full av känslor som min

Stor Kram// Från en väldigft liten morsa
                                

Kommentarer
Postat av: Tias

Du har alltid min axel att luta dig emot och gråta ut om du vill det. Älskar dig väldigt mycket

2011-02-20 @ 21:13:16
Postat av: Anonym

Hur lycklig man än är med saker omkring sig så finns där alltid dagar och känslor som inte är lika underbara som man bara måste få ur sig på något vis. Det är inte att klaga, det är att vara mänsklig, om man inte vet vad smärta är så vet man heller inte vad lycka är. Pappan i serien Svensson-Svensson sa en gång en sak jag fastna för: "Hur stor världen än är där ute så är det med dina ögon du ser den" man kan inte alltid försöka hålla god min och verka lycklig då man egentligen bara vill gråta ur, bara för att de säkert i något fattigt land finns någon som har de värre. Nej det vore att stympa en person på dess känslor. Dina känslor måste få finnas!

Bloggar är bra på många vis, man kan skriva av sig sina känslor och känna att man på så vis kan släppa dem, men man kan oxå gå tillbaka och läsa det man skrivit senare och märka att hur jobbigt de än varit innan så har man lyckats gå vidare.

En person som stod mig väldigt nära förlorade sin pappa då hon var i tidiga tonåren och kanske i den åldern där sådana saker känns som mest. Hon hade en låda i sin garderob där hon förvarade brev som hon skrev till sin pappa då hon behövde honom och ville prata med honom. Som någon sorts brevlåda till himlen, sådant må låta larvigt men jag även om jag inte upplevt samma så tror jag de kan hjälpa att man på något vis får dom där sakerna sagda som man bär på, om de så är genom en blogg eller genom en skokartong i en garderob. (min bekanta vet jag gjorde detta även efter att hon fyllt 20 och jag tror man ska göra så även om man så är 99 år. behövs de så ska man inte låta bli bara för att man tycker att de skulle anses fel av andra.) Kämpa på Petra, även starka personer har rätt att vara svaga, Stålmannen har sin kryptonit.....;) /En gråtande clown ;)

2011-02-20 @ 21:27:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0