Ja, det är sant som det är sagt
Bebis nummer 2 på väg :D
Vi har diskuterat fram och tillbaka om hurvida vi ska berätta det eller inte, men både jag occh M anser att det känns fel att inte prata om det.
Många tycker ju Naturligtvis att man ska vänta 12 veckor, men jag personligen tycker det känns jätte fel. Jag menar allting kan ju ändå gå fel ända fram tills bebisen är ute ändå(det finns ju tyvärr de barn som avlider på väg ut)
Så nu vill vi nte vara hemliga längre.

Både M och jag är riktigt glada över detta och trots min diabetes och mina problem med magen så är det ingen läkare som har avrått oss från att göra det, vi har frågat men alla tycker att det är upp till oss.
Visst, en graviditet sliter på kroppen, det gör den. Men förr har folk fött barn på löpande band och jag menar lite på att om dom kunde då, varför kan man inte nu.

Läkaren på återbesöket när Neo var 8 veckor rekomenderade oss att vänta 6 månader så att kroppen fick återhämta sig.
Tanken var ju att när Neo var 1 år så skulle vi börja diskutera nästa,men så blev det ju inte...

Kan nog även erkänna att lite av den stressen jag känt de senaste veckorna har nog haft en del med det att göra, du vet själv.. Kommer pengarna räcka,finns det utrymme i budget just nu, ja en massa tankar som flödar.
Men vi har gjort valet att behålla och vi är lika förväntansfulla och nöjda med det beslutet som vi var när vi väntade Neo.

Jag hoppas inte att det kommer komma en massa kritik om vårt val, för jag är ju inte den första som gjort detta. Huvudsaken är att VI är nöjda, sen får ni andra tycka vad ni vill, men vi hoppas att ni är lika glada som vi.

Längtar faktiskt tills magen börjar växa, har fkatiskt saknat det trots att det inte gått så läng tid sedan förra gången:)