Nu har han äntligen kommit, i skrivande stund är han 13 dagar gammal och jag kan inte sluta titta på det underbara lilla livet som vi kallar för Neo-Vår son.

På Tisdag är han två veckor gammal=)

4dagar gammal Neo

Om vi ska börja från början.
Det senaste inlägget var ganska gnälligt men det är ju inte så konstigt när man låg med njurbäckeninflammation.

Måndagen den 5/7 hade jag så ont i kroppen och i ryggen att jag för det första inte hade sovit på hela natten och feberfrossan var fruktansvärd.
Efter många om och men så tvingade Mattias mig att ringa till KK och förklara hur allting låg till, just med feber och sånt och fråga om man inte skulle kolla så allting var okey med Neo eftersom febern inte ville släppa och jag mådde sämre och sämre hela tiden.

Förlossningen sa att vi skulle ringa till prenatal så skulle dom avgöra var vi skulle åka.
Lotten föll på prenatal avdelningen, vi hade ju inte packat någon väska trots att vi hade pratat om att "vi måste göra det" konstigt nog under hela helgen. Medans jag borstade tänderna och fixade en checklista så packade Mattias det som jag behövde, även om jag inte trodde att vi skulle komma hem med en bebis så slängde vi ner en body och en mössa just in case.

Väl på prenatal så togs det prover på mig och dom kontrollerade bebis hjärtljud och allting såg fint ut.
Det visade sig att jag hade njurbäcken inflammation. Eftersom jag hade haft urinvägsinfektion 3 gånger under graviditeten så hade det satt sig på njurarna ovh det förklarade ju feber och frossa och smärtan i ryggen(trodde jag) Jag fick två panodil och en annan tablett och fick även besked om att jag inte skulle komma hem på ett par dagar då jag behövde antibiotika intravenöst för att bebis inte skulle ta skada av inflammationen.
Visst fine tyckte jag- Men jag ville verkligen hem istället.....

Klockan 13:00 gjordes en undersökning då jag tyckte smärtan i ryggen hade förvärrats och besked kom-Livmoderhals helt borta och 1cm öppen.
Eeeeeeh- WHAT. Har det satt igång?? men det är 26 dagar kvar och jag har en massa att göra innan han kommer ju!!
Men eftersom jag var fast på sjukhuset så var det ju ändå bara att gilla läget och hoppas att något skulle hända. Mattias stannade hos mig hela natten trots att han egentligen inte fick, hela natten gick åt att få förvärkarna under kontroll, för det är nog det värsta jag varit med om, även om jag haft förvärkar ett par gånger under graviditeten. Men denna gången trodde jag att jag skulle dö.
Jag ojade,stånkade,pustade och stönade hela netten igenom och vid 7 på morgonen åkte Mattias hem och duschade och käkade och kom tillbaka vid 10 tiden.

När klockan var 9 på förmiddagen den 6:e så var jag fortfarande bara 1cm öppen

Lagom sliten efter nästan 43 timmar med värkar

Sedan fortsatte det att kämpas och vi gick fram och tillbaka i korridorerna och försökte få det att göra mindre ont, men IKKE och klockan tolv tyckte jag att nu j'vlar får någon ta och se till att det händer något.
En undersökning till gjordes och då visade det sig att jag var öppen 3 cm. 

Då rullades jag in på förlossningen och där fick jag duscha, sattes på lustgas och sedan inväntades narkosläkaren som skulle sätta ryggmärgsbedövning.
Hade jag inte varit hög på lustgas så hade jag nog varit mer nervös än vad jag var inför narkosen, men den gick bra att sätta och den tog direkt.
 


Klockan har jag ingen koll på men jag vet med säkerhet att när klockan var 17:13 så var vårt lilla mirakel på 49,5cm och 2770g ute <3
 


Vi var inlagda på neonatal avdelningen i en vecka då han var 25 dagar för tidig, men han har mått bra under hela tiden och vi kunde inte vara lyckligare.

Jag blev dock sjuk under de första tre dagarna eftersom de var tvugna att trycka på min mage för att hans hjärtljud gick ner nnär han var på väg ut.
Det gjorde i sin tur att dom tryckte igång någonting med min gastropares och det gjorde att jag låg och mådde illa de första tre dagarna som sagt.

Där var det tur att Mattias fanns till hands, för han gjorde världens bästa jobb när jag inte orkade. Utan honom hade jag aldrig fixat det. Är så glad att han finns, han är den bästa <3
 

Hoppas allt är bra med er där ute
Stora Kramar// Petra,Mattias och Neo