I Tisdags så var Jenny här på besök och vi satt och pratade i köket alla tre(fyra) och helt plötsligt så kom vi in på ngt om att Jenny gärna kunde passa "kotten" som hon kallar honom när helst vi kände att vi behövde vila.
Då klcäker min man ur sig ngt i stil med : "Bra då kommer vi och lämnar honom i morgon"

Min reaktion är att tappa hakan och titta på honom med frågande blick och en blick som säger ngt i stil med- DU MÅSTE SJKOJA!!??

Men ikke, det gjorde han inte.
Och idag vid halv 12 så styrde vi kosan mot Veberöd och tant Nennis lya.
Herregud vilken ångest, så många tankar som kan snurra i huvudet: Har man fått med sig allt?, Har vi tillräöckligt med blöjor?,Borde jag tagit ytterligare en extra body?, kommer han vara snäll?, kommer han sova? kommer JAG kunna sova?

Herregud vad läskigt!
Hur ska mammahjärtat överleva en hel dag utan sin lilla kille?

Men det har gått över all förväntan:)
Den första halvtimmen var värst och jag ville bara vända bilen och åka tillbaka och pussa lite till på honom, grät han när vi åkte?(tydligen hade han somnat direkt så svaret på den frågan är nej)
Men som sagt efter ett tag så kunde jag slappna av-
Vilket har varit skönt både för mig och Mattias.

Jag har lyckats att inte sms:a sönder stackars Jenny och jag känner att jag litar på henne till 1000% och Neo verkar ha skit kul med henne och det är det viktigaste :)
Men nu är det resten av natten kvar och nu ska vi själva gå och lägga oss, hur skummt kommer inte det att bli?
Inget surr från babymonitorn, ingen liten kille som vaknar av att han tappat nappen.
Men jag kommer förhoppningsvis få sova min första hela natt på 6 månader och tro mig, det behövs

Hur gammal var ditt barn första gången som du lämnade bort till barnvakt över natten?
Hur mådde du den dagen/natten

Sov så gott
Stor Kram//Petra( kan ju inte skriva till Neo när han inte är hemma :)