Nä, inte vad dom kunde komma fram till...

Men det känns som att dagens inlägg får bli ett längre då jag inte skrivit på en vecka.

Söndag12/12
Julmarkknad på Jakriborg.
Vi började hemma med lussebak och mys. Dagen såg ut att bli fantastisk och vi gav oss iväg till tåget för att för en gångs skull vara lite duktiga(och slippa parkeringsbekymmer)
Vi kom dit vid halv två, gick och tittade på de fina hantverken och för första gången på hur länge som helst(2006)kände jag verkligen en sådan glad julkänsla. Känsla av perfektion, tittade på mannen som höll mig i handen och sonen som låg i vagnen och snackade med sig själv.
UNNDERBART.
Vi var lite hungriga så vi tog vars en korv(jag skulle aldrig ha tagit min) vilket för övrigt var den äckligaste korven jag någonsin smakat så efter bara ett par små tuggor så åkte den i soporna.
Vi fortsatte att titta på hantverken och sakerna, men kände oss ganska frusna och tyckte efter ett tag att vi sett tillräckligt så vi satte oss på tåget hem igen.
Väl hemma så blev det soppa och bad(två av mina favotit saker EVER)
Och dessutom var jag lite extra lycklig för jag äntligen hade kommit upp till 55kg som jag kämpat med i en evighet
Sedan blev det häng framför tv:n och fortfarande så kände jag mig sådär löjligt lyckligt lottad och julmysig.

MÅNDAG 13/12
Vaknar av att huvudet snurrar och det känns som att hela världen är upp och ner.
Sedan kom det från ingenstans, blöööööööö. kräk,kräk och mer kräk. Inte bara kräk dessutom(ja nu kan ju tänka er själva..
Sen minns jag inte mycket mer av den dagen än att jag bad att min svärmor skulle komma och hjälpa mig med Neo ett par timmar tills Mattias kom hem... Men så blev det inte. för det kändes bättre att ringa och få hem honom. Aå han kom hem och sen är det i princip svart.

TISDAG 14/12
Min första tanke efter alla omgångar med kräk är måtte det ta slut snart...Men ikke, jag känner hur benen kryper ut genom skinnet och på bara 1 dag så har jag gått ner 7 kilo och blir riktigt orolig(nu står vågen på 48kg), inte bara förmin gen skull utan mest för bebisen i magen. Det är ju inge bra om jag förlorar för mycket vätska heller.'
Nästa tanke- jag orkar inte- måste få hjälp av högre makter(sjukhhuset) Jag tror ju som vanligt att det är min gastropares. men det gör ju som vanligt inte dom på sjukhuset(och jag hade inte en tanke på denna korv som jag stoppat i mig på söndag eftermiddag)
Dom på sjukhuset kollar fostret och sedan blir jag isolerad, eftersom dom tror att det är vinterkräksjukan.
Klockan 2 på natten har dom flyttat om mig färdigt och fixat och donat så när jag till slut får lugn vid 3 på natten närsom slutat ta prover så har dom hållt på i 11 timmar och jag är helt färdig.
Natten bjuder inte på mycket sömn och dagen efter sover jag bort helt, vill inte prata med någon och skickar bara ett meddelande till tias och frågar hur det är med honom och Neo.

ONSDAG 15/12
Ligger kvar på sjukhuset och kalvar, dom kan fortfarande inte hitta något fel och jag sover bort hela dagen.

TORSDAG 16/12
Hem, hem,hem,hem- Jag vill hem.
Jag känner att dom kanske inte kan hjälpa mig speciellt mycket på sjukan ändå och tycker att ska jag må såhär dåligt så kan jag väl få göra det ifred i min igen säng.'Bestämd som jag är så blir det så och ungefär en timme senare så blir jag hämtad av fantastiska M.

FREDAG 1712
Äntligen, inget mer kräk och nu börjar hag känna av att jag faktiskt har folk runt omkring mig, lite mindre dvala och omedvetenhet.
Svärmor har varit en underbar ängel som hjälpt Mattias med Neo och så har givetvis som två fått tid tillsammans, planen var att hela den veckan skulle vi hänga hos henne så att hon kunde passa Neo på lillejul när vi ska på UL.
Så det löste sig till det bästa iaf,

Lördag och Söndag såg ungefär likadana ut och fortfarande är det ingen som vet vad som har varit fel eller vad som inte varit fel om man nu säger så.
Söndagen blev iaf ett mindre genombrott då jag på en kväll lyckas kränga 7 knäckebröd och två gigantiska koppar med te, nej inget stavfel utan 7, ja 7 knäckebröd nästan på en gång rätt upp och ner sådär bara POW :)
Och idag är lyckligtvis allting som vanligt igen känns det som, fortfarande lite att jag måste ha det jag blir sugen på direkt, men jag vet inte om det är graviditeten eller om det bara är att jag är galet hungrig.
Måste ju ändå trots allt ta det lite lugnt så jag inte överdriver maten.
Vågen står fortfarande på 48kg men till jul så bör jag ha gått upp till 52 igen... Hoppas jag... För nu är det inte kul att se sig i spegeln. Trött,benig,knotig och senig...
Men så har iaf min vecka sett ut.
Och jag ber om ursäkt om jag är otrevlig när jag är sån, men när jag är riktigt sjuk så vill jag knappt att mattias ska prata med mig, jag vill bara ligga och tycka synd om mig själv, bara stänga in mig.


Vad har du gjort denna veckan??
Snart jul, är du färdig med allt??
Har du hunnit skicka din önskelista till tomten?? :)

Stor Kram//Petra och Neo