Dopet
Det är visserligen ett par dagar sedan nu men jag har inte fått några bilder och jag har inte haft tid att skriva något förens nu.
Men jag hoppas det är okey ändå :)
Det var stressigt redan från början när vi vaknade den 26/9
Vi fick inte tillgång till lokalen som vi skulle ha förens klockan 12, sedan skulle jag och Mattias möta upp faddrarna 13:30 för att få ordning på hur allting skulle gå till och hur allting skulle vara innan dopet som började klockan 14:00
Men dukningen och sånt gick väldigt fort, vi hade hyrt Arlövs Teater eftersom vi kände att det var lättast att ta sig dit(och lite kanske för att det var billigast)
Dopet körde igång klockan 14 som sagt och Neo var duktig hela vägen igenom. Han grät lite på slutet men annars sov han igenom alltihop- Ja, även "badet" hehe.
Han skusin Alicia var jätte duktig hon också, hon är två så man kan inte förvänta sig att hon ska sitta tyst hela sermonin igenom.
Hon kom fram och visade näsdukar som hon hade hittat i min farmors handväska.
Sedan ville hon vara uppe i Mattias famn en liten stund. Men under den största delen satt hon faktisk tyst och snäll i bänken och pratade med min kusin :)
Efter dopet åkte vi ner till teatern och åt prinsess och blåbärstårta(fick tyvärr ingen bild men dom var jätte fina)
Och jag tror att det var ganska lyckat :)
eller jag hoppas det i alla fall:)
(3 av Faddrarna,Lina,Christoffer och Björn)
Här syns vi alla
(från vänster: Björn,Christoffer,Lina,Min Bror,Mattias,Jag och Prästen och Naturligtvis The Man of the hour- Neo)
Han har Min och Min brors dopklänning på sig. Även mina kusiner på mammas sida och Alicia har haft den, så det är ganska kul(måste skryta lite med att jag själv har gjort bandet till dopklänningen, så jag måste säga att jag är lite stolt:)
Han fik jätte många fina presenter och inte bara en massa saker som bara ska stå i ett vitrinskåp utan även nyttiga saker som till exempel : Gåvagn,babysitter,babygym,kläder, gosedjur, sångböcker och en massa andra saker :)
tack så jätte mycket
Hoppas att jag har fått med det mesta:)
Stor Kram// Petra och Neo
Snabb blogg
Nu är snart allting till dopet färdigt,bara lite dricka kvar.
Present till finaste Alicia inköpt och imorgon blir det rosett-jakt
Neo är fruktnsvärt med, idag har han varit vaken och med när jag har flängt rundor, han blev skogstokig om man stoppade honom i vagnen utan han ville bara vara med och titta.
Han har börjat jollra mer och mer och det är helt underbart att lyssna på.
Det värmer så gott i hjärtat när man ser honom le och gurgla fram ljud :)
Och som sagt, nu är det snart dags för dop och när det är klart så hoppas jag hinna skriva lite mer, för jag har blivit fruktansvärt dålig på det...
Och mer bilder ska läggas upp, jag lovar :)
Stor Kram//Petra och Neo
Drama i vardagen
Torsdag förra veckan så var det drama på hög nivå hemma hos familjen Petersson.
Jag vet inte riktigt vad klockan var när allting startade men det hela var över på ungefär 40minuter
Jag hade precis klivit ur duschen och kände att det kanske var dags att kolla blodsockret eftersom det kändes som det började bli lågt.
Och mycket riktigt 0,3
Sen efter det så minns jag inte så mycket fören jag kvicknar till när en kille från ambulansen står lutad över mig och jag har sylt över HELA kroppen, i håret över kläderna i sängen, ja som sagt ÖVERALLT!
Jag frågar mattias oh han berättar att jag hade tappat medvetandet och att han hade matat mig med sylt, helt plötsligt så slutar min sväljreflex att fungera vilket innebär att jag är på väg in i insulinkoma.
Han ringer ambulansen som är på plats efter 13minuter.
Jag får glucos(socker) i dropp och sedan kviknar jag till.
Dethär är delen som jag tycker är FRUKTANSVÄRT dålig-
Efter att jag fått droppet och mitt blodsocker stuckit iväg till 16mmol/l går ambulanskillarna praktiskt taget direkt. Dom var hemma hos oss under 10 minuter, 10 MINUTER!
Dom skulle tagit in mig till sjukhuset så att jag hade kunnat stabiliseras ordentligt, för det dröjde inte 2 minuter efter det att droppet var bortkopplat så var blodsockret nere på 2mmol/l IGEN.
Men dom skulle som sagt tagit in mig till sjukhuset för insulinkoma är ingenting att leka med och det kan vara livshotande
Och jag tänkte detta tar aldrig slut
Men det gjorde det, jag fick upp blodsockret på stabila 10mmol/l och kunde gå och lägga mig.
Dagen efter var väldigt slö och jag vet inte riktigt om jag har piggnat till ordentligt än, men det är iaf mycket bättre
Är fortfarande förundrad och chockad över att dom inte ens frågade om jag ville följa med till sjukhuset
och det var läkaren som ringde idag också, ahn tyckte det var riktigt dåligt att dom inte ens gav alternativet. För det hade varit en annan sak om jag själv sagt nej.
men som sagt, allting är nu okey och nu ska vi inte ha mer drama på ett tag :)
Stor Kram//Petra och Neo
jadå
Men livet leker ändå just nu, kanske lite mer än vanligt :)
Neo växer så det knakar och nästa fredag är det dags för första vsccinationen, kan ju säga att jag inte längtar. Tror nog att det kommer göra mer ont på mig, iaf i mamma-hjärtat.
vad är det mer som händer just nu....
Jo möte på jobb, sonen ler och nu sover han nästan hela nätterna, i natt fick jag världens chock när jag slog upp ögonen och klockan var 5 på morgonen.
Han fick mat vid halv 8 igår och sedan sov han altså hela tiden fram till klockan 5, det är otroligt, mat lite senare så hade han nog sovit till 6-7 och det hade ju jag älskat ännu mer:)
Min lilla kille blir stor så fort :)
Nåja nu får man väl ta tag i sig själv igenoch fortsätta med det som ska bli klart, tvättberget skrattar åt mig så det måste vi få stopp på :)
Hoppas ni har en bra dag i höstrusket
Han ler
Det kanske blir lite sporadiskt bloggande men jag kommer inte lägga ner det.
Varje dag nu när Mattias har jobbat o´cj jag och liten har varit hemma själva. Så har jag suttit och gjort grimaser,miner och busat med Liten för att han ska härma mig och kanske lyckas klämma fram ett leende. MEN IKKE.
Jag har kämpat och verkligen tagit varje sekund av hans vakna timmar och försökt utnytja dom till max.
Så igår när vi på eftermiddagen sitter i soffan och myser, jag,Mattias och Liten, så skäner Neo iväg världens leende mot Mattias.
Dvs Mattias fick det första leendet(lite orättvist tycker jag...men men, vi fick ett leende iaf )
Lite avundsjuk är jag men det är helt enkelt något jag får leva med. Kanske jag fr det första med nästa bebis?? =)
Har ännu inte lyckats få någon bra bild på det men det kommer väl det också=)
Snart är det dags för dop.
Men först ska vi på kusinträff och Kusin Alicia fyller 2 ... Herregud vad fort tiden går. Rätt vad det är så tar dom studenten =(
Har du något spännande på G?
Stor Kram//Petra och Neo
Duktig kille
I går kväll när han fick för sig att vara vaken klockan 23-01 så gjorde han saker som man inte räknar med att en sån liten kille kan göra:)
Han höll på såhär ett par minuter åt gången, tittade upp och ner och var väldigt stark i både armar och nacke och lyckdes fästa blickan flera gånger under tiden.
Visst har han lyft huvudet och så själv, men han har inte lyckats hålla kvar det så länge som igår:)
Och om inte det var nog så har han lyckats vara vaken sedan 05 i morse och då har han bara vilat i 30 minuter. Så det är en liten kille som antagligen kommer vara riktigt trött i kväll.
Han har tagit små powernaps under dagen men dom har inte varat längre än 5 minuter.
Vi har myst, kelat, lekt lite och han har legat och tittat på vad jag har gjort hela dagen
Är mycket stolt=)
Stor Kram Petra och Neo
Veckovy
Måndag
BVC idag
Liten är nu 53cm lång och väger 4840g och nästa gång är det dags för första vacinationen. Lite nervöst är det men jag tror det kommer gå bra:)
Jag kommer säkert att tycka det är värre än vad Neo gör...
Sedan efter besöket hos BVC så åkte vi till Veberöd för att hälsa på Tant Jenny :)
Det är ganska skönt att göra det för jag behöver inte göra någonting då, Jenny tar hand om ALLT från snor i näsan till bajs i blöjan.
Det var skönt att komma iväg och snacka lite skit:)
Tisdag
Idag var det återbesök hos barnmorskan, det var ganska kul att få reda på hur själva förlossningen gått till så att säga.
För mig så gick det på 16 minuter från att krystvärkarna satte igång till det att Neo var ute.
Det känns fortfarande helt otroligt och inte riktigt verkligt att han faktiskt är här. Att han är vår, att jag gått och blivit mamma.
Men det kommer väl första gången han ropar på MAMMA, det är väl då poletten riktigt trillar ner
men som sagt vi får se:)
Onsdag
MAMMAFIKA
Egentligen skulle vi ha träffat Mad och Fanny.
men denna gången blev det bara Fanny eftersom Maddes son hade fått något sår och dessutom hade gått och blivit förkyld stakaren..
Nåja, Det bar iväg till Svedala vid 10-tiden och för en gångs skull var vi i tid till den date :)
Ella Neo
Det var så skönt att prata med en mamma som har barn i ungefär Neos ålder, skönt att få gnälla av sig lite både på det ena och det andra och man fick lite tips och råd också:)
Klippt blev jag ju också
Älskar frisyren men jag måste skaffa en hårfön:P
Många blir förvånade över att jag inte har någon, men jag har ju aldrig behövt en :)
Torsdag
Idag skulle det blivit en promenad med Malin men vi behövde rycka in med lite assistans med svärmor. Skjutsa henne till naprapaten,
Fredag
Idag har ingenting blivit som jag tänkt mig....
Men jag får väl ta igen det en annan dag...
Mår just nu inte helt hundra(dvs mår som en stor skithög)....men det är bara för att min hjärna och mitt hjärta jobbar frenetiskt med att förstå...
Förstå vad jag gjort för fel...
Förstå OM jag gjort något fel eller om det gick som världen ville.
Det kommer jag nog aldrig att få reda på men jag ska iaf försöka att inte tänka för mycket på det.
Men det snurrar hELA tiden- Vad har jag gjort för fel???
Fick besök av Jannicka idag:)
det var iaf trevligt, trots att jag kanske inte var social(skämms)
Hon följde med mig och Liten och handlade och sedan blev det en liten promenad innan Liten skulle ha mat igen.
Har köpt droppar till hans mage så får vi se om det kanske kan hjälpa honom lite på kvällarna
Vi vill ju inte att vår lilla kille ska ha ont i magen
Nu är det iaf fredag och det innebär FREDAGSMYS
Så jag hoppas jag kan släppa lite av dagens händelser och försöka gå vidare med mitt liv. Även om dt inte blev som jag tänkt mig....
Stor Kram//Petra och Neo
Minne
Småskaer hela tuden, inte större saker som platser jag måste vara på eller så utan småsaker som mattias ber mig om....
Retligt till tusen!!!
Och jag märker ju på honom att han tycker det är lite jobbigt.
Men även om jag inte gör det med flit så känner iaf jag lite irritation. Men det är helt enkelt så att det får han stå ut med:)
Men den som detta retar mest, är MIG. Jag håller på att bli galen, tidigare glömde jag aldrig någonting!! ALDRIG och gjorde jag det någon gång så var det inte ofta.
Nu glömmer jag någonting varje dag...
Nu när vi är mitt i andra veckan ensamma så känns det lugnare, jag är lugnare.
Saknar Mattias om dagarna och det är lite synd att vi har mist lite "Vi" -tid. Men det är för en god sak så det får faktiskt gå ändå.
Försvann ditt minne också efter graviditeten??
Stor Kram//Petra och Neo
