Insulinkänningar
Är absolut INTE spännande, eller speciellt roliga.
Igår kväll när vi hade varit en runda på Entré och tittat på skor till M, ätit lite mat och haft lite familjemys. Så kom vi hem och jag kände mig helt plötsligt som världens sämsta människa,mådde super dåligt och var bara allmänt jätte ledsen. Jag gick och badade Neo i hopp om att hans underbara lilla ansikte kunde pigga upp en mamma som var lite ledsen. Men helt plötsligt fick jag ropa på M, att han skulle komma och ta över för jag kände mig lite konstig. Blodsockermätaren visade på 0,9.... Sen är allting lite dimmigt, jag vet att M fick upp Neo ur badkaret och att jag gick ut och försökte fixa saft. Med en liiiiten betoning på försökte eftersom det inte gick alls.
Efter 4 gigantiska glas saft, ett äpple och några kakor senare så var jag åter igen människa.
Men jag håller på att bli galen av dessa känningar, dom kommer från ingenstans. Utan förvarning, utan minsta tecen(iaf inga jag känner igen) Misstänker lite att min nedstämdhet precis innan kan ha haft något med saken att göra.... Eller??
Idag var vi på BVC
6755g och 63cm är nu den lilla godingen.
och snart är det dags för lite smakportioner, det ska verkligen bli jätte roligt :)'Ska bli spännande att se ´hur han reagerar på det:)
När vi var på BVC så fick vi även träffa en sköterska som var lite insatt i Teddystudien. Då den missades när Neo föddes så går jag och oroar mig för minsta grej som händer.. jag går hela tiden och oroar mig för att han ska få diabetes, du vet små tecken som när jg var liten och fick det.
Men för att jag ska stilla mina små mamma-nerver så har vi genom denhär sköterskan fått fram en kontakt(som visar sig vara min gamla diabetes läkare) som kan hjälpa oss med ett anlagstest och därigenom få reda på om han ens har en chans att bli diabetiker.
Så nu håller jag alla tummar jag kan på att hon ringer upp eller mailar tillbaka så att vi kanske kan fixa med detta lilla blodprov, hade varit totalt underbart.
Snart kommer min älskade underbara livräddare hem, guud vad jag längtar.Utan honom hade jag sökert varit död 3 gånger om vid dethär laget?(efter 3 gigantiska känningar, om det räcker)
Sen blir det fredagsmys, vet inte vad vi ska göra ikväll eller vad vi orkar efter gårdagens äventyr. Men nu ska det plockas och fixas lite här hemma, så han blir liiiite glad på mig:)
Vad brukar ni göra när ni fredagsmyser??
Stor kram//Petra och Neo
Igår kväll när vi hade varit en runda på Entré och tittat på skor till M, ätit lite mat och haft lite familjemys. Så kom vi hem och jag kände mig helt plötsligt som världens sämsta människa,mådde super dåligt och var bara allmänt jätte ledsen. Jag gick och badade Neo i hopp om att hans underbara lilla ansikte kunde pigga upp en mamma som var lite ledsen. Men helt plötsligt fick jag ropa på M, att han skulle komma och ta över för jag kände mig lite konstig. Blodsockermätaren visade på 0,9.... Sen är allting lite dimmigt, jag vet att M fick upp Neo ur badkaret och att jag gick ut och försökte fixa saft. Med en liiiiten betoning på försökte eftersom det inte gick alls.
Efter 4 gigantiska glas saft, ett äpple och några kakor senare så var jag åter igen människa.
Men jag håller på att bli galen av dessa känningar, dom kommer från ingenstans. Utan förvarning, utan minsta tecen(iaf inga jag känner igen) Misstänker lite att min nedstämdhet precis innan kan ha haft något med saken att göra.... Eller??
Idag var vi på BVC
6755g och 63cm är nu den lilla godingen.
och snart är det dags för lite smakportioner, det ska verkligen bli jätte roligt :)'Ska bli spännande att se ´hur han reagerar på det:)
När vi var på BVC så fick vi även träffa en sköterska som var lite insatt i Teddystudien. Då den missades när Neo föddes så går jag och oroar mig för minsta grej som händer.. jag går hela tiden och oroar mig för att han ska få diabetes, du vet små tecken som när jg var liten och fick det.
Men för att jag ska stilla mina små mamma-nerver så har vi genom denhär sköterskan fått fram en kontakt(som visar sig vara min gamla diabetes läkare) som kan hjälpa oss med ett anlagstest och därigenom få reda på om han ens har en chans att bli diabetiker.
Så nu håller jag alla tummar jag kan på att hon ringer upp eller mailar tillbaka så att vi kanske kan fixa med detta lilla blodprov, hade varit totalt underbart.
Snart kommer min älskade underbara livräddare hem, guud vad jag längtar.Utan honom hade jag sökert varit död 3 gånger om vid dethär laget?(efter 3 gigantiska känningar, om det räcker)
Sen blir det fredagsmys, vet inte vad vi ska göra ikväll eller vad vi orkar efter gårdagens äventyr. Men nu ska det plockas och fixas lite här hemma, så han blir liiiite glad på mig:)
Vad brukar ni göra när ni fredagsmyser??
Stor kram//Petra och Neo
Kommentarer
Postat av: Therese ISAKS mamma
oj, du måste ta hand om dig,så inte Neo blir utan sin mamma och Mattias blir utan sin fru.
Har du alltid haft problem med din diabetes, att det skiftar så ivärden?
Trackback
